Brukets historia

Redan år 1558 omtalas Dylta kvarnar som Kronans tillhörighet. Några år efter 1570, då Axbergs socken bland andra förts till Karls (sedermera Kung Karl IX) hertigdöme, sägs att en malmletande finne fann ett stråk av något gulaktigt i det vanliga gråberget på Åbytorps utmarker sydost om byn Dylta. Det var svavel, svavelkis, och fyndigheten visade sig vara unik i Sverige.

Svavelbruket

När Hertig Karl underrättats om fyndet gav han sin ståthållare i Närke uppdraget att anlägga ett svavelbruk. Arbetet pågick under åren1580 till 1582. Driften kunde startas 1583. Hertigen var helt klar över betydelsen att ha ett svavelbruk inom sitt hertigdöme. Svavlet var liksom järnet den tidens hårdvaluta och en viktig råvara vid krutframställning. Efter några år gav tillverkningen överskott på svavel, som blev en viktig exportprodukt. Jämsides med svavel framställdes vitriol. Gruvans produktion utökades 1586 med rödfärgsbränning och 1588 med aluntillverkning.

Dylta Bruk ansågs vara ”Pärlan” bland hertigens industrier och var länge landets enda svavelbruk. Svaveltillverkningen upphörde 1869 men biprodukterna vitriol och rödfärg levde vidare, rödfärg längst. Tillverkningen, som började 164 år före Falu Rödfärgs tillkomst, pågick i hela 355 år ända till 1941. Rödfärgsanläggningen är bevarad i Brukets Industrimuseum.

Bruket privatiseras

År 1649 gav drottning Kristina Bruket i förläning till dåvarande arrendatorn Henrik Barckhusen. Sedan dess har Dylta Bruk funnits inom samma släkt. Efter sonen Hans övertogs Bruket av dennes svärson, statssekreteraren Casten Feif, ägare till Kägleholm och Medinge. Dennes svärson, riksrådet friherre Samuel Åkerhielm, blev 1739 ägare till Dylta Bruk, som sedan tillhörde släkten Åkerhielm i 275 år. 2014 övergick gården inom släkten till familjen Roos.

Boken om Dylta Bruks historia:
Från svavelbruk till vattenbruk

Dylta bruk i Närke har traditioner från slutet av 1570-talet. Då upptäcktes malmkroppar av svavelkis på markerna. Snart kom svavlet härifrån att spela den centrala rollen i Sveriges kruttillverkning. Här har även framställts vitriol, alun och rödfärg, vilket gjorde Dylta till en av landets första kemiska industrier. Denna unika miljö har klassats som ett riksintresse. I dag är Dylta bruk ett modernt företag med huvudinriktning på skogsbruk, fiskodling, jakt och fastighetsförvaltning. Den rikt illustrerade boken Från svavelbruk till vattenbruk, som bygger främst på tidigare inte genomgånget arkivmaterial, skildrar på ett levande sätt brukets utveckling från då till nu. Inte minst får läsaren lära känna många intressanta människor som under seklen verkat här – både baroner och bruksdrängar.

Författare till boken är Sture Nilsson, som bakom sig har ett flertal böcker och andra framställningar om kulturhistoria och populärvetenskap. Han är sedan många år verksam också som journalist och översättare. Sin förmåga att framställa tungt och trist källmaterial på ett livfullt och underhållande men ändå sakligt sätt visar han än en gång i den här kulturhistoriska skildringen.

Samuel Åkerhielm

Samuel Åkerhielm